Första dagen
DAG ETT I NORRLAND
Det var inte helt oberörd jag kramade om Lina klockan 06.37 torsdag morgon på Umeå station. Sliten efter mina strapatser i Hemstaden och 10 timmars nattåg (på sittplats), var jag inte ändå sämre än att jag följde med Lina på matteföreläsning klockan 8.00.
Sen att sötlina glömde nämna den lilla detaljen att den varade till 10 och att hon hade en lektion till efter det också, det ska vi inte vara bittra över. Jag fick ju trots allt reda på att jag inte tappat All matte från gymnasietiden och att jag kanske inte ens skulle dö av att ge mig på att plugga.
Sen var det dags för min och Linas myskväll, med film (Harold and Kumar – the Escape from Guantanamo Bay), tacos och morötter med ranch-dippa. Dock var jag inte mänskligare än att jag rådäckade på soffan när vi kom hem till Linas lägenhet. Vaknade endast till för mat, film och en överenskommelse om att vi inte alls orkade varken fixa eller äta moröttshelvetena.
Lägga sig tidigt och sova till sent känns nu som 24-karats guld!
Ha’t
/DegN
Det var inte helt oberörd jag kramade om Lina klockan 06.37 torsdag morgon på Umeå station. Sliten efter mina strapatser i Hemstaden och 10 timmars nattåg (på sittplats), var jag inte ändå sämre än att jag följde med Lina på matteföreläsning klockan 8.00.
Sen att sötlina glömde nämna den lilla detaljen att den varade till 10 och att hon hade en lektion till efter det också, det ska vi inte vara bittra över. Jag fick ju trots allt reda på att jag inte tappat All matte från gymnasietiden och att jag kanske inte ens skulle dö av att ge mig på att plugga.
Långt senare, efter att vi hade inhandlat proviant till en hemmakväll, blev vi inbjudna till fika hos Linas klasskompisar i huset mittemot. Lite nervös dels för att presenteras för en massa nya människor och dels för att de inte alls skulle förstå mig, så lyckades jag nog att framstå som en relativt blyg skåning… Men genom mina tysta, skånska observationer verkade de ju som ett fantastiskt härligt gäng och jag kom till och med på mig själv med att tänka att ”de här kan få vara värdiga min Lina”, trots att jag tidigare har förbjudit både Charlotta och Lina från att skaffa nya vänner och byta ut mig och Maria mot några renvallande idioter.
Lägga sig tidigt och sova till sent känns nu som 24-karats guld!
Ha’t
/DegN
Tacksam
Nästa dag, idag, satt jag på ett fik på Södermalm med en kräftpastasallad och en avklarad audition. Jag ska inte säga att jag är missnöjd, eller jo, jag är missnöjd med hur jag hanterade situationen när de kallade in mig igen för att framföra den klassiska texten. Min teatercoach gjorde VÄLDIGT klart för mig innan jag åkte att jag inte får låta texten ”sätta sig på mig” – det ska inte vara en text, det ska vara mina ord, något Jag säger. Men så blev det inte… Jag lät inte bara den sätta sig på mig, jag lät den lägga sig över mig som en fet svettig man, jag masserade dens fötter och lät den fimpa sin cigarr på min kind… Men den första monologen gick strålande, juryn skrattade till och med lite!
Nu ska jag bara sitta i Hotellobbyn en timme och vänta på Umeåtåget. Jag låtsas att jag är en famous blogger. Att jag inte bara lånar en blogg, utan faktiskt har en egen. En med 50 000 läsare om dagen. Och med en header med bilder på mig. Och kanske inte en travande ren som bakgrund? Jo, med en travande ren som bakgrund! Men man får vara tacksam för det man har och jag är Jätteglad att jag får följa upp din blogg Kastaom!
Sen köpte jag nya skor ändå, tygskor på H&M, men det är väl inte ett impulsköp om man funderat på det i två dagar och det verkligen behövs?
Nu ska jag bara sitta i Hotellobbyn en timme och vänta på Umeåtåget. Jag låtsas att jag är en famous blogger. Att jag inte bara lånar en blogg, utan faktiskt har en egen. En med 50 000 läsare om dagen. Och med en header med bilder på mig. Och kanske inte en travande ren som bakgrund? Jo, med en travande ren som bakgrund! Men man får vara tacksam för det man har och jag är Jätteglad att jag får följa upp din blogg Kastaom!
Re(g)niga hälsningar
/Magdalena Graaf
Ps. Jo, jag är också medveten om hur autistiskt allt detta låtsande kan verka, men jag är okej med det, det ger lite krydda i min vardag. Och förhoppningsvis kommer jag att sluta med det här tramset när jag kommer upp till de jordnära norrlänningarna.
Journalisten
Restaurangbesöket var smärtfritt för alla utom min plånbok. En minimal rätt med Vagye, Foie gras (Jakobs definition: lever från tvångsmatade gäss, Wikipedia bekräftade), tryffel och potatispuré. 160kr. + Ett glas rött för 120 + Brässerad kalv: 110kr. + Drink, Japanese slipper: 115 kr = nota på 505 kr. Aouch! Men jag ”unnar mig”. Frågan är om det egentligen är att unna sig med den ångesten jag nu känner över min plånbok. Och ångesten över plånbokens tomhet när man upptäcker att Top Shop har pop up outlet nu ikväll, 50 meter från hotelldörren…
Under tiden som jag väntade på min kalv satt jag och antecknade lite ideér i mitt ganska fula blåa block och hamnade plötsligt i en konversation med två advokater som satt vid bordet bredvid.
De undrade vad jag skrev.
Jag ljög.
Jag sa att jag skrev en artikel till en lokaltidning i Ystad.
Och what do you know – en av killarna är född i Tomelilla och den andra har själv frilansat en del. Knepigt att slingra sig ur där: ”vilken tidning skriver du för?” – ”Eeh… Ystads Allehanda”. Vad får du för en artikel då?” – ”Tja, det beror lite på hur stor den är och hur mycket jobb som ligger bakom och så. Men kan väl ligga på en 2000” Visade sig vara snyggt höftat av Julia, frilansarkillen hade fått 2500 för sina ungefär. Och trodde att man aldrig kunde få mer än 4000. Lättnaden över att jag inte drog till med 15000? Puh!
Jag ljög inte om att jag skulle söka in till teaterhögskolan kommande morgon och att jag därför behövde gå upp och lägga mig. Den ena gav mig sitt kort, och sa ”ja, om de inte antar dig så kan du ju ringa mig, så överklagar vi domen” Och det var bara kul, för han hade ring på sin vänsterhand, så det var inte ens slisk. Trevliga killar! Lite dåligt samvete över att jag ljög för dem, men inte jättemycket.
Hemma!
Har nu anlänt till Stockholm Citey och även hunnit spendera dagen här.
Därefter erkände jag mig besegrad av Stureplan för idag och tog istället tunnelbanan bort till Söder. Opretentiösa, billiga Söder. Handlade lite på H&M och Monki och tittade en stund i ”skivhögen”. Sen var klockan mer än två och jag kunde få checka in. Ett väskhämt och en tunnelbana senare har jag nu checkat in och fastän att hotellet ligger nära Stureplan, så älskar jag det. Enorm säng, enormt badrum och så arty!
Anlände till centralstationen 10.40 och med tre timmar och 20 minuter tills incheckning på hotellet så finns det väl egentligen inte mycket mer att göra än att låsa in sin väska och bege sig ut på stan.
Strosade längs Drottninggatan och låtsades att jag var fransk och precis hade kommit till Stockholm. Men det var ingen som frågade mig och jag tror inte det var någon som funderade över hur pass fransk jag egentligen var… Om de bara visste vad de gick miste om!
Efter 300 m gjorde mina fötter så ont att jag övervägde att smita in i en affär och helt enkelt köpa ett par nya, bekväma skor. Men vem fan är snygg i bekväma skor? ”Nu biter du ihop Julia” Det hela slutade i en kompromiss, jag gick in i en skoaffär och köpte lite sköna inlägg. Finemang skaruse!
Promenaden gick vidare längs kungsträdgården mot NK, där jag skulle hälsa på min moders vän Maggie. Sagt och gjort. Därefter styrde jag stegen mot Östermalm, där jag tänkte hitta mitt hotell. Min vilja att tas för en fransk turist bytte jag nu ut mot en kamp om att passa in. Gå snabbt, se oberörd ut, glätta in lite i de exklusiva affärerna, se ut som om jag hade en chans att köpa något där. (Köpte i för sig något också, jeans på Urban Outfitters och saglade en del över deras andra kläder.)
Vad gör riktiga Östermalmare vid 12.00 då? Äter lunch såklart! Nu kom dagens största utmaning: att glida in på Sturegallerians restaurang, beställa mat, fixa bord och sitta och äta denna måltid ensam, utan att se bortkommen eller tragisk ut.
Inglidandet gick okej, bordfixandet gick relativt bra – spanade runt en stund innan jag fick tag på ett bord lagom avsides och lagom i mitten. Sen kom vi till beställningen.. Aj aj aj… Jag gick fram till disken och beställde ”en dagens” – ”javisst” säger kock-killen. Sen när jag ska betala i kassan säger jag ”en dagens” killen i kassan säger ” en lax” jag tänker ”var det lax som dagens?” men säger ja. Han får mitt kort och drar, jag får ett kvitto att skriva på – 119 fucking kronor! Jag ska precis säga något när han börjar assistera nästa i kön. Hon betalar 89 kr, för en dagens… Jaha.. men då får jag väl kanske en lax då? Nej, det trodde ni väl inte heller, två dagens skickas fram, exakt likadana, men den ena 30 kr dyrare än den andra… Jag lät det gå, var för trött och hungrig för att krångla, men det sved. Och den där torsken var inte ens så jävla häftig.
Därefter erkände jag mig besegrad av Stureplan för idag och tog istället tunnelbanan bort till Söder. Opretentiösa, billiga Söder. Handlade lite på H&M och Monki och tittade en stund i ”skivhögen”. Sen var klockan mer än två och jag kunde få checka in. Ett väskhämt och en tunnelbana senare har jag nu checkat in och fastän att hotellet ligger nära Stureplan, så älskar jag det. Enorm säng, enormt badrum och så arty!
Ikväll har jag bokat bord för en i hotellrestaurangen, som tydligen brukar bli ganska fullsatt. Jag har studerat ensamsittartekniken i mitt arbete som servitris, och med en bok i handen så tror jag att jag kan överleva.
Önska mig lycka till! Med ensamsittandet och med auditionen som sker 08.30 imorgon.
Adieu peasants
/Stureplansbruden
Resande #2
Samtidigt, i en helt annan del av Sverige (ungefär 2 mil nordväst om Simrishamn), påbörjas en annan resa… Ändamålet är annorlunda och staden är en annan, men en sak har denna resa gemensamt med sin föregångare: Båda tar oss till Norrlands mörka skogar och höga berg, i en vild jakt på de legendariska renarna och hembränd sprit!
Nu är det ingen mindre än Julia ”Persson” Persson som tar er med på en förtrollande resa till björkarnas stad, Umeå. 30 mil söder om Boden, men eftersom det ligger över Stockholm, ändå Norrland.
Efter en natt i Malmö (i storasyster Eurikas nya lägenhet) hoppar vi på ett ohyggligt tidigt, men lika otroligt billigt tåg, som tar oss till vår första hållplats: Ett två-dagars-stopp i hemstaden (?) Stockholm, för en audition till Teaterhögskolan. Om detta inte nämns senare kan det enbart bero det på att provet har gått mediokert. Jag lovar en uppdatering både om det är blomkastande, strålande eufori eller om det skulle vara ett sista avskedsbrev…
Måste bara lägga till lite skryt om det fina hotellet jag ska övernatta på i Stockholm, http://storyhotels.com. Så fint, så fint! Och om ni på Story Hotel läser detta; jag tar väldigt gärna emot lite gratis room service eller någon reducering av priset som tack för reklamen. Ring mig, vi kan säkert hitta på något va!
Hur som havre så fortsätter resan på onsdag kväll, med nattåg till Umeå. Jag kanske till och med kan lyckas, där Kastaom misslyckades och sova mig förbi stationen? Om inte, så har jag planerat att hoppa av på björkarnas stad, Umeås station 06.37. Då en nyvaken Lina, ska komma och skrika, gråta, kramas och vara otroligt brudig som välkomnande.
Det jag sedan ska vara med om är lite som att ta en två-veckors intensivkurs för att ta körkort, istället för att kämpa på i ett halvår. Jag ska lära mig att vara norrlänning, av två skåningar (Charlotta sluter upp från Luleå på fredagen), på fyra dagar – mot Kastaoms två veckor med flera riktiga norrlänningar…
Men grundfrågorna är desamma:
Kommer jag att få se en ren, eller är de bara myter? Som enhörningar?
Hur många samer går runt i folkdräkt i Umeå?
Kan jag lära mig att säga ”Jao” och ”schupp” naturligt? Gör norrlänningar det så jävla mycket egentligen?
Dagens Dagens? Varför inte göra om detta till en enfaldig modeblogg också?
/En norrlännings blivande?
Ps. Glöm inte – be FASHION!
Nu är det ingen mindre än Julia ”Persson” Persson som tar er med på en förtrollande resa till björkarnas stad, Umeå. 30 mil söder om Boden, men eftersom det ligger över Stockholm, ändå Norrland.
Efter en natt i Malmö (i storasyster Eurikas nya lägenhet) hoppar vi på ett ohyggligt tidigt, men lika otroligt billigt tåg, som tar oss till vår första hållplats: Ett två-dagars-stopp i hemstaden (?) Stockholm, för en audition till Teaterhögskolan. Om detta inte nämns senare kan det enbart bero det på att provet har gått mediokert. Jag lovar en uppdatering både om det är blomkastande, strålande eufori eller om det skulle vara ett sista avskedsbrev…
Måste bara lägga till lite skryt om det fina hotellet jag ska övernatta på i Stockholm, http://storyhotels.com. Så fint, så fint! Och om ni på Story Hotel läser detta; jag tar väldigt gärna emot lite gratis room service eller någon reducering av priset som tack för reklamen. Ring mig, vi kan säkert hitta på något va!
Hur som havre så fortsätter resan på onsdag kväll, med nattåg till Umeå. Jag kanske till och med kan lyckas, där Kastaom misslyckades och sova mig förbi stationen? Om inte, så har jag planerat att hoppa av på björkarnas stad, Umeås station 06.37. Då en nyvaken Lina, ska komma och skrika, gråta, kramas och vara otroligt brudig som välkomnande.
Det jag sedan ska vara med om är lite som att ta en två-veckors intensivkurs för att ta körkort, istället för att kämpa på i ett halvår. Jag ska lära mig att vara norrlänning, av två skåningar (Charlotta sluter upp från Luleå på fredagen), på fyra dagar – mot Kastaoms två veckor med flera riktiga norrlänningar…
Men grundfrågorna är desamma:
Kommer jag att få se en ren, eller är de bara myter? Som enhörningar?
Hur många samer går runt i folkdräkt i Umeå?
Kan jag lära mig att säga ”Jao” och ”schupp” naturligt? Gör norrlänningar det så jävla mycket egentligen?
Dagens Dagens? Varför inte göra om detta till en enfaldig modeblogg också?
/En norrlännings blivande?
Ps. Glöm inte – be FASHION!
De sista timmarna
Nu ska jag snart lämna detta landskap, detta liv. Två veckor flyter snabbt förbi, alldeles för snabbt. Det är inte så att jag inte saknar mitt Skåne, men när planet lyfter från Luleå flygplats och far söderut kommer en del av mitt hjärta att brista. Jag kommer bli sorgsen över att det kommer att dröja ett litet tag innan jag får dela glada stunder med mina Norrlänningar igen.
Snart är det dags att börja packa, så fort jag ids. När Besten vaknat hoppas jag att han ger mig en avskedsfrisyr innan vi far mot flygplatsen. Tack alla norrlänningar (ni som varit snälla mot mig) för de här veckorna. Jag hoppas fan ni i Skåne har saknat mig, annars stannar jag kvar!
/Delvis Norrlänning
Ps. Jag fick aldrig se en ren. Men det kommer väl fler chanser!
