Hemma!

Har nu anlänt till Stockholm Citey och även hunnit spendera dagen här.


Anlände till centralstationen 10.40 och med tre timmar och 20 minuter tills incheckning på hotellet så finns det väl egentligen inte mycket mer att göra än att låsa in sin väska och bege sig ut på stan.

Strosade längs Drottninggatan och låtsades att jag var fransk och precis hade kommit till Stockholm. Men det var ingen som frågade mig och jag tror inte det var någon som funderade över hur pass fransk jag egentligen var… Om de bara visste vad de gick miste om!
Efter 300 m gjorde mina fötter så ont att jag övervägde att smita in i en affär och helt enkelt köpa ett par nya, bekväma skor. Men vem fan är snygg i bekväma skor? ”Nu biter du ihop Julia” Det hela slutade i en kompromiss, jag gick in i en skoaffär och köpte lite sköna inlägg. Finemang skaruse!
Promenaden gick vidare längs kungsträdgården mot NK, där jag skulle hälsa på min moders vän Maggie. Sagt och gjort. Därefter styrde jag stegen mot Östermalm, där jag tänkte hitta mitt hotell. Min vilja att tas för en fransk turist bytte jag nu ut mot en kamp om att passa in. Gå snabbt, se oberörd ut, glätta in lite i de exklusiva affärerna, se ut som om jag hade en chans att köpa något där. (Köpte i för sig något också, jeans på Urban Outfitters och saglade en del över deras andra kläder.)

Vad gör riktiga Östermalmare vid 12.00 då? Äter lunch såklart! Nu kom dagens största utmaning: att glida in på Sturegallerians restaurang, beställa mat, fixa bord och sitta och äta denna måltid ensam, utan att se bortkommen eller tragisk ut.
Inglidandet gick okej, bordfixandet gick relativt bra – spanade runt en stund innan jag fick tag på ett bord lagom avsides och lagom i mitten. Sen kom vi till beställningen.. Aj aj aj… Jag gick fram till disken och beställde ”en dagens” – ”javisst” säger kock-killen. Sen när jag ska betala i kassan säger jag ”en dagens” killen i kassan säger ” en lax” jag tänker ”var det lax som dagens?” men säger ja. Han får mitt kort och drar, jag får ett kvitto att skriva på – 119 fucking kronor! Jag ska precis säga något när han börjar assistera nästa i kön. Hon betalar 89 kr, för en dagens… Jaha.. men då får jag väl kanske en lax då? Nej, det trodde ni väl inte heller, två dagens skickas fram, exakt likadana, men den ena 30 kr dyrare än den andra… Jag lät det gå, var för trött och hungrig för att krångla, men det sved. Och den där torsken var inte ens så jävla häftig.

Därefter erkände jag mig besegrad av Stureplan för idag och tog istället tunnelbanan bort till Söder. Opretentiösa, billiga Söder. Handlade lite på H&M och Monki och tittade en stund i ”skivhögen”. Sen var klockan mer än två och jag kunde få checka in. Ett väskhämt och en tunnelbana senare har jag nu checkat in och fastän att hotellet ligger nära Stureplan, så älskar jag det. Enorm säng, enormt badrum och så arty!


Ikväll har jag bokat bord för en i hotellrestaurangen, som tydligen brukar bli ganska fullsatt. Jag har studerat ensamsittartekniken i mitt arbete som servitris, och med en bok i handen så tror jag att jag kan överleva.

Önska mig lycka till! Med ensamsittandet och med auditionen som sker 08.30 imorgon.

Adieu peasants
/Stureplansbruden

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0