uppilandet

Ikväll ska jag få uppleva något alldeles speciellt. Jag har en överraskning, sa Besten till mig. Det är något genuint norrländskt, något alla borde få uppleva. Och nu ska jag få chansen.

Vi sitter här, jag och Besten i hans soffa. Vi känner oss så fruktansvärt tomma inombords...

Nordpoolen smälter inte - långt ifrån. Nordpoolen må ha varit varmt när jag var där idag, men jag tror inte att det är någon fara för miljön alls. Möjligen är varma Nordpoolen en minimal faktor i "jordens undergång".

Idag har jag umgåtts med Besten. Jag är glad att han i frågan "Människan förstör jorden" var inne på samma spår som jag. Och inte för att skapa någon politisk debatt, vilket jag avskyr (förutom när jag kommer med sådana här utsökta påståenden) men jag måste ändå bara säga att det som håller på att hända vad gäller klimatförändringar är helt naturligt. Jag drar samma exempel som jag körde för Besten:

"Om du sätter kaniner på en ö, utan en fiende som är dem överlägsna, kommer inte de i sinom tid ha ätit sönder, samt knullat sönder ön?"

Svar: Jo. Det handlar om överpopulation. Kaninerna kommer så småningom vara överrepresenterade och på så vis förtära sin miljö tills de inte kan leva där längre. Precis samma sak gör vi: vi har knullat och överlevt för mycket, men det som händer är inget ovanligt på denna våran jord.

Nu tillbaka till ämnet. Jag var som sagt på Nordpoolen idag. Detta är Bodens "största turistattraktion" i form av ett äventyrsbad. Själv är jag såld bara på ordvitsen i namnet, men stället i sig är också trivsamt. Två till norrländska pågar gjorde sällskap och vi lekte likt glada barn i den bästa av alla leksaker/lekplatser genom tiderna - vattnet!

Det var så kul att jag helt enkelt var tvungen att skriva en dikt!

Jag vet inte. Huvudsaken är att jag lever i alla fall, om nu någon läser, och på så vis... bryr sig.

Nu i mitten av min första vecka här uppe har jag flyttat vidare till en annan vän - Johannes.

Ikväll fick jag äran att vara med under Boden-bandet Katten & Kompets rep.

Även om det är ganska svårt att hålla reda på dagarna, efter en tågresa där dygnsrytmen ändrades avsevärt, så är jag ganska säker på att det är dag numero två för mig här i Boden.

Första kvällen i Boden. Jag sitter vid ett runt bord med Mr Tubby och Johannes och ska snart äta mat som en av vännernas mamma har lagat, Mmm! 

Det är nu tidig morgon, kl är 4.47 och jag har 1 timme och 58 minuter kvar av min resa. Vi har med tåget passerat orten med ett av de roligaste namnen i Sverige: Bastuträsk. Enligt Dennis som jag hållit stadig kontakt med under resan verkar tåget också vara i tid. Det gläder mig.

 

Tidigare idag, runt 17-snåret blev det ett snabbt och förvirrande besök i min barndomens hemstad, min hemstad för alltid - Stockholm. På något sätt (jag antar att jag var trött) gick jag förbi uppgången till Stationshallen och stod helt plötsligt utomhus, på helt fel sida av gatan. Detta var ytterst pinsamt då jag hatar att inte klara mig själv i Stockholm. Jag är stor nog!

 

För övrigt är norrlandståget ganska trevligt - förutom att det verkar ha oändligt med räls att glida fram längs. Jag tillbringade en liten stund i restaurangvagnen (en riktig sådan) och åt något riktigt norrländskt - Renskav! 

 

Annars har jag lyckats ta mig igenom ett par säsonger av diverse TV-serier, sett några filmer, läst lite Skånsk urtidshistoria (börjar jag redan längta hem? nej nej).

Jag har inte sovit en blund. Okej, kanske en. Men det kändes som en minut högst, och var säkert mycket kortare. 

 

Nu längtar jag tills jag får gå av tåget och mötas upp av mina norrlänningar. Då ska vi gå till Café Caf (kommer de ha öppet?) och sen får jag komma hem till någon av dem, och förhoppningsvis kommer jag då att sova röven av mig!

 

Tack och hej, renpastej!

/Blivande Norrlänning

På min första etapp av denna långa resa fick jag sällskap av Kiviksbon Ida.

Hon berättade om en resa hon och en vän skulle göra, mycket längre än min. Men jag säger inte att min kommer vara mindre intressant! Hon gav mig även en resegåva i form av att pimpa min namnlapp på resväskan, och det var inte lite!

 

Vad som började som en enkel namnlapp blev snart den fetaste i historien. Bilden må kanske inte vara det mest rättvisa sätt att återge detta ting, så jag kan beskriva det lite som en hjälp på traven för er som inte kan se vad det är som visas:

 

 

En namnlapp med illustrationer föreställande Vaktråttan (högra övre delen) som bor i min väska och vaktar den, samt blommor; mitt namn, så klart; mitt hemnummer, som jag av praktiska skäl här valt att censurera; 2 st tuggummin, för färdkost; små rosa pappersbitar, som tillsammans med glimmande tuggummi-papper pyntar hela lappen; till att avsluta med ännu ett ting för färdkost, en cigarett, med en liten hälsning på.

 

När jag skriver detta har jag påbörjat den andra etappen på resan - Malmö-Stockholm - och har 17 h och 7 minuter kvar innan jag anländer till Boden.

 

Haj haj, Skåne farväl. Hoppas de i Norrland tar hand om mig väl.

/Blivande Norrlänning

Jag har nu packat klart min väska. Jag är förvånad att det bara tog mig halva kvällen. Efter ompackning efter ompackning hade jag sorterat bort tillräckligt mycket skräp så att jag fick ner allt i väskan. Nu väntar lite sömn innan jag ger mig ut på min resa. Om 11 h och 45 minuter åker jag, och om exakt (nej, ungefär) 31 h och 5 minuter är jag framme. Jag kommer att åka tåg från min hemstad till Malmö, så vill ni skåningar så får ni väldigt gärna stå vid stationerna och vinka åt mig. Hannes kommer åtminstone göra det. Det skulle göra mig glad om ni följde hans exempel!