Andra dagen!!
Skvallerflickan sluter upp!
Idag skippade jag föreläsningen och stannade i sängen när Lina gick upp sju. Tre timmar senare började jag långsamt att röra på mig och Linalow var taggad att ta bussen in till Umeå City och visa mig stan.
Jag som förväntade mig ett Norrlands ”Uno’s kläder” och ett apotek fick mig en rejäl käftsmäll när jag fick se Umeås tre (?) stora shoppingcentrum och en hel del andra affärer, torg med fina statyer och riktig storstadspuls. Se på fan!
Men skillnaden mot Stockholm var ändå bländande klar: bortsett från att Stockholm trots allt är ganska mycket större.Så; här pratade folk lugnt och långsamt med den där fantastiskt charmiga norrländska dialekten. Jag kan verkligen inte låta bli att få ett leende på läpparna när jag hör dem.
Mycket shopping i alla dessa affärer hade jag varken lust eller råd med, utan det vara bara att njuta av sällskapet och även att konstatera att även här uppe i Norrland finns det fjortisar som hänger på köpcentrum.
Vi hann knappt hem från stan innan det var dags att åka in igen för att hämta upp en viss skvallerflicka AKA Charlotta på stationen.
Med lite tid över innan tågets ankomst unnade jag och Lina oss en indisk öl och kände oss vuxna. Dock var den inge vidare, smakade inte särskilt mycket alls faktiskt.
Senare, lagom runda om fötterna begav vi oss till ”Corona”, nattklubb på Campus. Dock med ett stängt dansgolv och ett dansgolv som spelade afro-beat (vilket kan vara kul för en stund, men känner man inte igen någon låt så tröttnar man till slut). Opeppen på dansgolvet ledde oss istället till barens mörka prislista och efter att ha spätt på vår fylla med tre shots vars, snubblade vi ut i Umeånatten och snackade skit med och om en Jönköpingsbo och en Löddeköpingebo.
Vid Charlottas anländande var det känslor och kramar och glädjeyra igen och vi skänkte alla en tanke till stackars Majsan som hemma i Skåne och missar hela spektaklet…
Väl hemma i lägenheten igen blandades det drinkar och pratades hejvilt om allt mellan himmel och jord, som på gamla goda tiden och Charlotta uppdaterade mig om det senaste skvallret från Ystad. (Lite ironiskt det där att hon bor längst bort, men hänger med bäst..)
Senare, lagom runda om fötterna begav vi oss till ”Corona”, nattklubb på Campus. Dock med ett stängt dansgolv och ett dansgolv som spelade afro-beat (vilket kan vara kul för en stund, men känner man inte igen någon låt så tröttnar man till slut). Opeppen på dansgolvet ledde oss istället till barens mörka prislista och efter att ha spätt på vår fylla med tre shots vars, snubblade vi ut i Umeånatten och snackade skit med och om en Jönköpingsbo och en Löddeköpingebo.
Väl hemma igen åt vi knäckemackor med smör och ost, som för tillfället kändes som gudagåvor och rumlade runt och mumlade till varandra innan vi till slut somnade i en tremannasked i en 120-säng, med mig i mitten.
Idag ska vi äta god lunch och sen bli okristligt berusade på lägnhetsförfest hos ”kollektivet” (Lina och roomies Henrik och Johan). Uppföljt av utgång.
En ljuvlig kväll!
Idag ska vi äta god lunch och sen bli okristligt berusade på lägnhetsförfest hos ”kollektivet” (Lina och roomies Henrik och Johan). Uppföljt av utgång.
Text: Julia "Frilansaren" Persson
Länkar: Kastaom
Första dagen
DAG ETT I NORRLAND
Det var inte helt oberörd jag kramade om Lina klockan 06.37 torsdag morgon på Umeå station. Sliten efter mina strapatser i Hemstaden och 10 timmars nattåg (på sittplats), var jag inte ändå sämre än att jag följde med Lina på matteföreläsning klockan 8.00.
Sen att sötlina glömde nämna den lilla detaljen att den varade till 10 och att hon hade en lektion till efter det också, det ska vi inte vara bittra över. Jag fick ju trots allt reda på att jag inte tappat All matte från gymnasietiden och att jag kanske inte ens skulle dö av att ge mig på att plugga.
Sen var det dags för min och Linas myskväll, med film (Harold and Kumar – the Escape from Guantanamo Bay), tacos och morötter med ranch-dippa. Dock var jag inte mänskligare än att jag rådäckade på soffan när vi kom hem till Linas lägenhet. Vaknade endast till för mat, film och en överenskommelse om att vi inte alls orkade varken fixa eller äta moröttshelvetena.
Lägga sig tidigt och sova till sent känns nu som 24-karats guld!
Ha’t
/DegN
Det var inte helt oberörd jag kramade om Lina klockan 06.37 torsdag morgon på Umeå station. Sliten efter mina strapatser i Hemstaden och 10 timmars nattåg (på sittplats), var jag inte ändå sämre än att jag följde med Lina på matteföreläsning klockan 8.00.
Sen att sötlina glömde nämna den lilla detaljen att den varade till 10 och att hon hade en lektion till efter det också, det ska vi inte vara bittra över. Jag fick ju trots allt reda på att jag inte tappat All matte från gymnasietiden och att jag kanske inte ens skulle dö av att ge mig på att plugga.
Långt senare, efter att vi hade inhandlat proviant till en hemmakväll, blev vi inbjudna till fika hos Linas klasskompisar i huset mittemot. Lite nervös dels för att presenteras för en massa nya människor och dels för att de inte alls skulle förstå mig, så lyckades jag nog att framstå som en relativt blyg skåning… Men genom mina tysta, skånska observationer verkade de ju som ett fantastiskt härligt gäng och jag kom till och med på mig själv med att tänka att ”de här kan få vara värdiga min Lina”, trots att jag tidigare har förbjudit både Charlotta och Lina från att skaffa nya vänner och byta ut mig och Maria mot några renvallande idioter.
Lägga sig tidigt och sova till sent känns nu som 24-karats guld!
Ha’t
/DegN
Tacksam
Nästa dag, idag, satt jag på ett fik på Södermalm med en kräftpastasallad och en avklarad audition. Jag ska inte säga att jag är missnöjd, eller jo, jag är missnöjd med hur jag hanterade situationen när de kallade in mig igen för att framföra den klassiska texten. Min teatercoach gjorde VÄLDIGT klart för mig innan jag åkte att jag inte får låta texten ”sätta sig på mig” – det ska inte vara en text, det ska vara mina ord, något Jag säger. Men så blev det inte… Jag lät inte bara den sätta sig på mig, jag lät den lägga sig över mig som en fet svettig man, jag masserade dens fötter och lät den fimpa sin cigarr på min kind… Men den första monologen gick strålande, juryn skrattade till och med lite!
Nu ska jag bara sitta i Hotellobbyn en timme och vänta på Umeåtåget. Jag låtsas att jag är en famous blogger. Att jag inte bara lånar en blogg, utan faktiskt har en egen. En med 50 000 läsare om dagen. Och med en header med bilder på mig. Och kanske inte en travande ren som bakgrund? Jo, med en travande ren som bakgrund! Men man får vara tacksam för det man har och jag är Jätteglad att jag får följa upp din blogg Kastaom!
Sen köpte jag nya skor ändå, tygskor på H&M, men det är väl inte ett impulsköp om man funderat på det i två dagar och det verkligen behövs?
Nu ska jag bara sitta i Hotellobbyn en timme och vänta på Umeåtåget. Jag låtsas att jag är en famous blogger. Att jag inte bara lånar en blogg, utan faktiskt har en egen. En med 50 000 läsare om dagen. Och med en header med bilder på mig. Och kanske inte en travande ren som bakgrund? Jo, med en travande ren som bakgrund! Men man får vara tacksam för det man har och jag är Jätteglad att jag får följa upp din blogg Kastaom!
Re(g)niga hälsningar
/Magdalena Graaf
Ps. Jo, jag är också medveten om hur autistiskt allt detta låtsande kan verka, men jag är okej med det, det ger lite krydda i min vardag. Och förhoppningsvis kommer jag att sluta med det här tramset när jag kommer upp till de jordnära norrlänningarna.
Journalisten
Restaurangbesöket var smärtfritt för alla utom min plånbok. En minimal rätt med Vagye, Foie gras (Jakobs definition: lever från tvångsmatade gäss, Wikipedia bekräftade), tryffel och potatispuré. 160kr. + Ett glas rött för 120 + Brässerad kalv: 110kr. + Drink, Japanese slipper: 115 kr = nota på 505 kr. Aouch! Men jag ”unnar mig”. Frågan är om det egentligen är att unna sig med den ångesten jag nu känner över min plånbok. Och ångesten över plånbokens tomhet när man upptäcker att Top Shop har pop up outlet nu ikväll, 50 meter från hotelldörren…
Under tiden som jag väntade på min kalv satt jag och antecknade lite ideér i mitt ganska fula blåa block och hamnade plötsligt i en konversation med två advokater som satt vid bordet bredvid.
De undrade vad jag skrev.
Jag ljög.
Jag sa att jag skrev en artikel till en lokaltidning i Ystad.
Och what do you know – en av killarna är född i Tomelilla och den andra har själv frilansat en del. Knepigt att slingra sig ur där: ”vilken tidning skriver du för?” – ”Eeh… Ystads Allehanda”. Vad får du för en artikel då?” – ”Tja, det beror lite på hur stor den är och hur mycket jobb som ligger bakom och så. Men kan väl ligga på en 2000” Visade sig vara snyggt höftat av Julia, frilansarkillen hade fått 2500 för sina ungefär. Och trodde att man aldrig kunde få mer än 4000. Lättnaden över att jag inte drog till med 15000? Puh!
Jag ljög inte om att jag skulle söka in till teaterhögskolan kommande morgon och att jag därför behövde gå upp och lägga mig. Den ena gav mig sitt kort, och sa ”ja, om de inte antar dig så kan du ju ringa mig, så överklagar vi domen” Och det var bara kul, för han hade ring på sin vänsterhand, så det var inte ens slisk. Trevliga killar! Lite dåligt samvete över att jag ljög för dem, men inte jättemycket.
Hemma!
Har nu anlänt till Stockholm Citey och även hunnit spendera dagen här.
Därefter erkände jag mig besegrad av Stureplan för idag och tog istället tunnelbanan bort till Söder. Opretentiösa, billiga Söder. Handlade lite på H&M och Monki och tittade en stund i ”skivhögen”. Sen var klockan mer än två och jag kunde få checka in. Ett väskhämt och en tunnelbana senare har jag nu checkat in och fastän att hotellet ligger nära Stureplan, så älskar jag det. Enorm säng, enormt badrum och så arty!
Anlände till centralstationen 10.40 och med tre timmar och 20 minuter tills incheckning på hotellet så finns det väl egentligen inte mycket mer att göra än att låsa in sin väska och bege sig ut på stan.
Strosade längs Drottninggatan och låtsades att jag var fransk och precis hade kommit till Stockholm. Men det var ingen som frågade mig och jag tror inte det var någon som funderade över hur pass fransk jag egentligen var… Om de bara visste vad de gick miste om!
Efter 300 m gjorde mina fötter så ont att jag övervägde att smita in i en affär och helt enkelt köpa ett par nya, bekväma skor. Men vem fan är snygg i bekväma skor? ”Nu biter du ihop Julia” Det hela slutade i en kompromiss, jag gick in i en skoaffär och köpte lite sköna inlägg. Finemang skaruse!
Promenaden gick vidare längs kungsträdgården mot NK, där jag skulle hälsa på min moders vän Maggie. Sagt och gjort. Därefter styrde jag stegen mot Östermalm, där jag tänkte hitta mitt hotell. Min vilja att tas för en fransk turist bytte jag nu ut mot en kamp om att passa in. Gå snabbt, se oberörd ut, glätta in lite i de exklusiva affärerna, se ut som om jag hade en chans att köpa något där. (Köpte i för sig något också, jeans på Urban Outfitters och saglade en del över deras andra kläder.)
Vad gör riktiga Östermalmare vid 12.00 då? Äter lunch såklart! Nu kom dagens största utmaning: att glida in på Sturegallerians restaurang, beställa mat, fixa bord och sitta och äta denna måltid ensam, utan att se bortkommen eller tragisk ut.
Inglidandet gick okej, bordfixandet gick relativt bra – spanade runt en stund innan jag fick tag på ett bord lagom avsides och lagom i mitten. Sen kom vi till beställningen.. Aj aj aj… Jag gick fram till disken och beställde ”en dagens” – ”javisst” säger kock-killen. Sen när jag ska betala i kassan säger jag ”en dagens” killen i kassan säger ” en lax” jag tänker ”var det lax som dagens?” men säger ja. Han får mitt kort och drar, jag får ett kvitto att skriva på – 119 fucking kronor! Jag ska precis säga något när han börjar assistera nästa i kön. Hon betalar 89 kr, för en dagens… Jaha.. men då får jag väl kanske en lax då? Nej, det trodde ni väl inte heller, två dagens skickas fram, exakt likadana, men den ena 30 kr dyrare än den andra… Jag lät det gå, var för trött och hungrig för att krångla, men det sved. Och den där torsken var inte ens så jävla häftig.
Därefter erkände jag mig besegrad av Stureplan för idag och tog istället tunnelbanan bort till Söder. Opretentiösa, billiga Söder. Handlade lite på H&M och Monki och tittade en stund i ”skivhögen”. Sen var klockan mer än två och jag kunde få checka in. Ett väskhämt och en tunnelbana senare har jag nu checkat in och fastän att hotellet ligger nära Stureplan, så älskar jag det. Enorm säng, enormt badrum och så arty!
Ikväll har jag bokat bord för en i hotellrestaurangen, som tydligen brukar bli ganska fullsatt. Jag har studerat ensamsittartekniken i mitt arbete som servitris, och med en bok i handen så tror jag att jag kan överleva.
Önska mig lycka till! Med ensamsittandet och med auditionen som sker 08.30 imorgon.
Adieu peasants
/Stureplansbruden
Resande #2
Samtidigt, i en helt annan del av Sverige (ungefär 2 mil nordväst om Simrishamn), påbörjas en annan resa… Ändamålet är annorlunda och staden är en annan, men en sak har denna resa gemensamt med sin föregångare: Båda tar oss till Norrlands mörka skogar och höga berg, i en vild jakt på de legendariska renarna och hembränd sprit!
Nu är det ingen mindre än Julia ”Persson” Persson som tar er med på en förtrollande resa till björkarnas stad, Umeå. 30 mil söder om Boden, men eftersom det ligger över Stockholm, ändå Norrland.
Efter en natt i Malmö (i storasyster Eurikas nya lägenhet) hoppar vi på ett ohyggligt tidigt, men lika otroligt billigt tåg, som tar oss till vår första hållplats: Ett två-dagars-stopp i hemstaden (?) Stockholm, för en audition till Teaterhögskolan. Om detta inte nämns senare kan det enbart bero det på att provet har gått mediokert. Jag lovar en uppdatering både om det är blomkastande, strålande eufori eller om det skulle vara ett sista avskedsbrev…
Måste bara lägga till lite skryt om det fina hotellet jag ska övernatta på i Stockholm, http://storyhotels.com. Så fint, så fint! Och om ni på Story Hotel läser detta; jag tar väldigt gärna emot lite gratis room service eller någon reducering av priset som tack för reklamen. Ring mig, vi kan säkert hitta på något va!
Hur som havre så fortsätter resan på onsdag kväll, med nattåg till Umeå. Jag kanske till och med kan lyckas, där Kastaom misslyckades och sova mig förbi stationen? Om inte, så har jag planerat att hoppa av på björkarnas stad, Umeås station 06.37. Då en nyvaken Lina, ska komma och skrika, gråta, kramas och vara otroligt brudig som välkomnande.
Det jag sedan ska vara med om är lite som att ta en två-veckors intensivkurs för att ta körkort, istället för att kämpa på i ett halvår. Jag ska lära mig att vara norrlänning, av två skåningar (Charlotta sluter upp från Luleå på fredagen), på fyra dagar – mot Kastaoms två veckor med flera riktiga norrlänningar…
Men grundfrågorna är desamma:
Kommer jag att få se en ren, eller är de bara myter? Som enhörningar?
Hur många samer går runt i folkdräkt i Umeå?
Kan jag lära mig att säga ”Jao” och ”schupp” naturligt? Gör norrlänningar det så jävla mycket egentligen?
Dagens Dagens? Varför inte göra om detta till en enfaldig modeblogg också?
/En norrlännings blivande?
Ps. Glöm inte – be FASHION!
Nu är det ingen mindre än Julia ”Persson” Persson som tar er med på en förtrollande resa till björkarnas stad, Umeå. 30 mil söder om Boden, men eftersom det ligger över Stockholm, ändå Norrland.
Efter en natt i Malmö (i storasyster Eurikas nya lägenhet) hoppar vi på ett ohyggligt tidigt, men lika otroligt billigt tåg, som tar oss till vår första hållplats: Ett två-dagars-stopp i hemstaden (?) Stockholm, för en audition till Teaterhögskolan. Om detta inte nämns senare kan det enbart bero det på att provet har gått mediokert. Jag lovar en uppdatering både om det är blomkastande, strålande eufori eller om det skulle vara ett sista avskedsbrev…
Måste bara lägga till lite skryt om det fina hotellet jag ska övernatta på i Stockholm, http://storyhotels.com. Så fint, så fint! Och om ni på Story Hotel läser detta; jag tar väldigt gärna emot lite gratis room service eller någon reducering av priset som tack för reklamen. Ring mig, vi kan säkert hitta på något va!
Hur som havre så fortsätter resan på onsdag kväll, med nattåg till Umeå. Jag kanske till och med kan lyckas, där Kastaom misslyckades och sova mig förbi stationen? Om inte, så har jag planerat att hoppa av på björkarnas stad, Umeås station 06.37. Då en nyvaken Lina, ska komma och skrika, gråta, kramas och vara otroligt brudig som välkomnande.
Det jag sedan ska vara med om är lite som att ta en två-veckors intensivkurs för att ta körkort, istället för att kämpa på i ett halvår. Jag ska lära mig att vara norrlänning, av två skåningar (Charlotta sluter upp från Luleå på fredagen), på fyra dagar – mot Kastaoms två veckor med flera riktiga norrlänningar…
Men grundfrågorna är desamma:
Kommer jag att få se en ren, eller är de bara myter? Som enhörningar?
Hur många samer går runt i folkdräkt i Umeå?
Kan jag lära mig att säga ”Jao” och ”schupp” naturligt? Gör norrlänningar det så jävla mycket egentligen?
Dagens Dagens? Varför inte göra om detta till en enfaldig modeblogg också?
/En norrlännings blivande?
Ps. Glöm inte – be FASHION!
De sista timmarna
Nu ska jag snart lämna detta landskap, detta liv. Två veckor flyter snabbt förbi, alldeles för snabbt. Det är inte så att jag inte saknar mitt Skåne, men när planet lyfter från Luleå flygplats och far söderut kommer en del av mitt hjärta att brista. Jag kommer bli sorgsen över att det kommer att dröja ett litet tag innan jag får dela glada stunder med mina Norrlänningar igen.
Snart är det dags att börja packa, så fort jag ids. När Besten vaknat hoppas jag att han ger mig en avskedsfrisyr innan vi far mot flygplatsen. Tack alla norrlänningar (ni som varit snälla mot mig) för de här veckorna. Jag hoppas fan ni i Skåne har saknat mig, annars stannar jag kvar!
/Delvis Norrlänning
Ps. Jag fick aldrig se en ren. Men det kommer väl fler chanser!
Kvällarnas Kväll
Ikväll ska jag få uppleva något alldeles speciellt. Jag har en överraskning, sa Besten till mig. Det är något genuint norrländskt, något alla borde få uppleva. Och nu ska jag få chansen.
Ikväll är det Halloween, kvällen då man ska ragga på folk som spökat ut sig. Men nej tack, säger vi.
Istället ska jag få åka Ford Granada på de Norrländska vägarna. Bilen ska fyllas med gossar och öl och på så sätt lämnas vårt öde i slumpens händer.
Snart är jag kanske Norrlänning på riktigt! Jag är full av förväntan...
/Blivande Norrlänning
ICO - "spelet om att knulla"
Vi sitter här, jag och Besten i hans soffa. Vi känner oss så fruktansvärt tomma inombords...
Helt plötsligt var det bara slut... Helt plötsligt fanns det inget kvar. Vi var färdiga.
Jag talar om ICO, spelet om att knulla. En dag för några dagar sen, vilken dag minns jag inte men det var nån dag.........jaja, så föreslog Besten att vi skulle spela det spelet. Vi hade tidigare spelat i kolossens skugga som är en uppföljare men egentligen en föregångare. Vi startade spelet men blev på en gång ganska besvikna, för det var inte så roligt. Först.
Ett par rum senare in i spelet (man ska gå genom rum) så såg vi plötsligt meningen med det hela. Hornpojken (pojken med horn som är huvudkaraktären) vill ligga! Detta märks särskilt tydligt på hur man spelet igenom släpar, nej, drar, tvingar, forcerar en ganska blek och vek brud genom rummen. Bruden talar ett helt och hållet omöjligt språk att förstå, men man märker hennes motvilja. I vilket fall drabbar detta oss som spelare oerhört. Att behöva släpa detta ankare efter sig, medan man slåss mot skuggor som vill ta henne (det får de inte för då får ju Hornpojken inte knulla och då måste man börja om) är fruktansvärt enerverande. Ändå fann vi detta spel att vara en ultimat sysselsättning, vårt kall, något som fick uppta det mesta av vår vardag. Vi sov, åt... och spelade ICO.
Till vår stora besvikelse fick vi bli fruktansvärt frustrerade bara ett litet tag. Spelet fick ett abrupt slut där Hornpojken tappar båda sina horn (sin potens) i en fight med Brudens morsa som inte vill att de ska träffas.
Sammanfattning:
- ICO är ett bra tidsfördriv
- Mammor är dåligt för sexlivet
- Hornpojken fick aldrig knulla... eller?
Detta inlägg skrevs av Blivande Norrlänning och Besten från Tubbyshow.blogg.se
Nordpoolen
Nordpoolen smälter inte - långt ifrån. Nordpoolen må ha varit varmt när jag var där idag, men jag tror inte att det är någon fara för miljön alls. Möjligen är varma Nordpoolen en minimal faktor i "jordens undergång".
Idag har jag umgåtts med Besten. Jag är glad att han i frågan "Människan förstör jorden" var inne på samma spår som jag. Och inte för att skapa någon politisk debatt, vilket jag avskyr (förutom när jag kommer med sådana här utsökta påståenden) men jag måste ändå bara säga att det som håller på att hända vad gäller klimatförändringar är helt naturligt. Jag drar samma exempel som jag körde för Besten:
"Om du sätter kaniner på en ö, utan en fiende som är dem överlägsna, kommer inte de i sinom tid ha ätit sönder, samt knullat sönder ön?"
Svar: Jo. Det handlar om överpopulation. Kaninerna kommer så småningom vara överrepresenterade och på så vis förtära sin miljö tills de inte kan leva där längre. Precis samma sak gör vi: vi har knullat och överlevt för mycket, men det som händer är inget ovanligt på denna våran jord.
Nu tillbaka till ämnet. Jag var som sagt på Nordpoolen idag. Detta är Bodens "största turistattraktion" i form av ett äventyrsbad. Själv är jag såld bara på ordvitsen i namnet, men stället i sig är också trivsamt. Två till norrländska pågar gjorde sällskap och vi lekte likt glada barn i den bästa av alla leksaker/lekplatser genom tiderna - vattnet!
Det var så kul att jag helt enkelt var tvungen att skriva en dikt!
Idag har jag umgåtts med Besten. Jag är glad att han i frågan "Människan förstör jorden" var inne på samma spår som jag. Och inte för att skapa någon politisk debatt, vilket jag avskyr (förutom när jag kommer med sådana här utsökta påståenden) men jag måste ändå bara säga att det som håller på att hända vad gäller klimatförändringar är helt naturligt. Jag drar samma exempel som jag körde för Besten:
"Om du sätter kaniner på en ö, utan en fiende som är dem överlägsna, kommer inte de i sinom tid ha ätit sönder, samt knullat sönder ön?"
Svar: Jo. Det handlar om överpopulation. Kaninerna kommer så småningom vara överrepresenterade och på så vis förtära sin miljö tills de inte kan leva där längre. Precis samma sak gör vi: vi har knullat och överlevt för mycket, men det som händer är inget ovanligt på denna våran jord.
Nu tillbaka till ämnet. Jag var som sagt på Nordpoolen idag. Detta är Bodens "största turistattraktion" i form av ett äventyrsbad. Själv är jag såld bara på ordvitsen i namnet, men stället i sig är också trivsamt. Två till norrländska pågar gjorde sällskap och vi lekte likt glada barn i den bästa av alla leksaker/lekplatser genom tiderna - vattnet!
Det var så kul att jag helt enkelt var tvungen att skriva en dikt!
Ner i bubbel krypa vi, fyra frusna män
När man har det såhär bra, vem vill åka hem? (till Stockholm)
Vidare till att tävla ner i rännor, mannen vid namn Gustav
kan va den snabbaste jag kännor
Gömde sig bäst i nästa lek, det gjorde jag
Sedan åt vi glass, då blir man glad!
Grodors fötter hittas i nästa bassäng,
medan Gustav och Besten ägna sig mest åt kläng
Sedan in i bastun, ett försök att sprida myt
Men åh, vad vi mådde bra sen, En dag med flyt!
När man har det såhär bra, vem vill åka hem? (till Stockholm)
Vidare till att tävla ner i rännor, mannen vid namn Gustav
kan va den snabbaste jag kännor
Gömde sig bäst i nästa lek, det gjorde jag
Sedan åt vi glass, då blir man glad!
Grodors fötter hittas i nästa bassäng,
medan Gustav och Besten ägna sig mest åt kläng
Sedan in i bastun, ett försök att sprida myt
Men åh, vad vi mådde bra sen, En dag med flyt!
Tack för mig
/Blivande Norrlänning
/Blivande Norrlänning
Finns det någon som läser det här?
Jag vet inte. Huvudsaken är att jag lever i alla fall, om nu någon läser, och på så vis... bryr sig.
Jag har inte orkat skriva för i helgen var jag ganska berusad och sen har jag mest sovit. Men jag kan sammanfatta de senaste dagarna kort:
Fredag: Johannes försov sig till jobbet. På kvällen blev det öl hos Johannes. Jag blev retad för min skånska dialekt. Slutade med att jag somnade på soffan.
Lördag: Vaknade upp. Såg att jag fått nagellack påmålat medan jag sov. Går in i badrummet. Det står LOL på min kind (snälla norrlänningar det här!). Jag har nu (ons) nästan lyckats få bort allt nagellack och ruvar under tiden på en plan att hämnas på Pudas. Såg Katten och kompets rep för andra gången - de är tajta! Och sedan blev det öl igen. Denna gången blev jag retad av andra norrlänningar samt somnade på soffan igen!
Söndag: Ja, vad fan gjorde vi då? Vi skulle badat men jag tror vi sov.
Måndag: Sömn, lunch med Johannes, Zelda Ocarina of Time
Tisdag: Gick hela vägen till Bestens bostad här i Boden, och fick en kram för besväret. Dödade ytterligare en Koloss i världens bästa TV-spel (shadow of the colossus) och därefter åt vi på Max. Avslutade besöket med att kolla på Hell's Kitchen, jävligt kul!
Såg på Katten och Kompets rep (IGEN! När ska de ta in mig i bandet?!) och sedan hem till Johannes. Käkade väldigt sen middag (ca. 23.50) och somnade sedan.
Onsdag: Idag har vi gått upp tidigt och tvättat kläder, känner mig duktig. Nu ska vi gå till Caf och äta frukost och sedan ska jag se om jag kan väcka Besten...
Det kan låta som att händelserna under min vistelse här är ganska få, och det kan nog stämma. Jag har tjatat jättelänge om att jag vill se en ren, nu, nu, NU! Men det händer liksom ingenting. Som tur är har Besten kärleksrelaterade problem och kommer nog att ha en del tid över till mig i helgen.
Hemresan är bokad till tisdag, så jag vet att jag inte kommer stanna för evigt. Till fullo norrlänning kommer jag nog aldrig att bli. Jag älskar ju äppelträdens blomst om våren!
Vardagen i Norrland
Nu i mitten av min första vecka här uppe har jag flyttat vidare till en annan vän - Johannes.
Johannes och jag möttes på Hultsfred och sedan gifte vi oss. Jag är numera hans hemmafru som har maten färdig när han kommer hem från jobbet, som han har för att försörja oss. Vi diskar tillsammans, och spelar Zelda tillsammans. Allt är som ett mysigt förhållande, förutom att jag sover på soffan...
I vilket fall har jag nu kommit in lite i vardagen här uppe. Eftersom mina vänner har arbeten har jag förmiddagen till att sova. När Johannes har lunch och kommer hem brukar jag gå upp och äta frukost i hans sällskap. Sedan sätter jag mig och plinkar på någon av hans gitarrer, kollar på tv osv. När han kommer hem äter vi mat (mycket mat direkt upp på tallriken) och sedan jammar vi, kollar på film eller dör till fula youtube-klipp.
Det låter simpelt mina vänner, men det är grymt skönt. Det är det enkla som är det fina här i livet.
Nu väntar helgen på oss, jag tror det kommer att bli vilt!
Och på tal om vilt, så har jag fortfarande inte sett någon ren. Jag är lite besviken...
/Blivande Norrlänning
Repet med Kompet
Ikväll fick jag äran att vara med under Boden-bandet Katten & Kompets rep.
Så här lät det när de körde sin dunderhit Killer:
Nu ska det ätas gröt, så som tomten gör det.
Haj haj
/Blivande Norrlänning
Boden, dag 2
Även om det är ganska svårt att hålla reda på dagarna, efter en tågresa där dygnsrytmen ändrades avsevärt, så är jag ganska säker på att det är dag numero två för mig här i Boden.
Gårdags-kvällen blev trevlig. Ett gäng män satt runt Dennis köksbord. Det dracks öl, berättades historier och blandades coctails (Molotovs - de manliga. Jag ska försöka få tag på ett bildbevis senare).
När alla gått utom jag och så slog Dennis igång spelet The Shadow of the Colossus (jävligt bra) och vi satt nog där till kl 5.
Nu sover Dennis fortfarande (kl. 16.05) och jag har hunnit få en del gjort. Jag tog min första promenad ensam i Boden, och ja, det känns lite som Kanada, ni som undrar. Turen gick till ICA där jag köpte diverse livsmedel för att, som ett slags tack för att jag får bo här, fylla på Dennis skafferi.
Här är snöööö!
Jag har nu letat i efter en Coloss i en halvtimme och bestämt mig för att vänta på att Dennis vaknar, och be honom om hjälp istället. Norrland är trivsamt. Jag kanske inte kommer hem?
/Blivande Norrlänning
Boden, dag 1
Första kvällen i Boden. Jag sitter vid ett runt bord med Mr Tubby och Johannes och ska snart äta mat som en av vännernas mamma har lagat, Mmm!
Jag anlände till Bodens station lite tidigare än jag trott och det var nog med tur som jag vaknade till "Nästa, Boden, Boden". På stationen hämtade Dennis mig, och i hans lägenhet somnade jag till nyhetsmorgon. Vid middagstid väcktes jag och vi gjorde ett besök på Café Caf. Varma mackor förtärdes tillsammans med kaffe.
Resten av dagen spenderades i Johannes lägenhet. Jag, Mr Tubby och Johannes knäckte ett par öl i det lilla köket och jag fick för första gången höra Katten och Kompet (50% av bandet) live. När Tubby gått började vi skapa elektromusik, och försökte skriva en låt tillägnad honom, men det misslyckades.
Nu är jag fruktansvärt hungrig och måste gå. Jag har inte sett någon ren än.
I kväll ska jag bli full, för Norrlands skull!
/Blivande Norrlänning
